Bostadsbubbla
Ingves slår till igen och sänker räntan till -0.25 % samtidigt öppnas för ytterligare penningpolitisk stimulans á 30 miljarder kronor. Centralbankerna är bekymrade över att inflationen inte tar fart. De har ju ett mål (2 %) som skall uppfyllas. Nås inte målet har de inte skött sitt jobb, är det så tankarna går?
Vi har tydligen ett problem i att priserna inte stiger. Men hur ligger det till egentligen? Mer korrekt är kanske att priserna i den varukorg som definierar inflationen stiger inte (en komponent är förövrigt hushållens räntekostnader).
Utanför inflationsbegreppet som det är definierat råder det däremot ordentlig prisinflation som får mer bränsle med varje räntesänkning.
Borättspriserna i Göteborg steg med 25 % bara under det senaste året. Räntorna går ner och belåningsutrymmet stiger, budgivningen blir allt mer desperat. För den som vill in på bostadsmarknaden står priserna allt annat stilla …
Samma fenomen noterar vi på aktiemarknaden. Trots att vinstförväntningarna inte stiger skenar aktiekurserna.
Snart får vi betala för att spara pengar, hur sunt är det?
Finanskrisen 2008 orsakades av för lättvindig utlåning till bostäder
Hur många av de som köper lägenheter till dagens fantasipriser klarar av sina åtaganden om räntan återgår till ett historiskt normalläge?
Långsiktigt måste bostadspriserna följa den allmänna löneutvecklingen.
En rörlig bostadsränta på långt under 2 % är för Sverige ur ett historiskt perspektiv helt onormalt.
Sverige är inte Schweiz utan har med sin stora offentliga sektor och reglerade arbetsmarknad inbyggda mekanismer som är starkt inflationsdrivande.
I eftertankens kranka blekhet får vi svaret på hur klokt det var att locka fram inflationstrollet.
På bilden;
Ett ombyggt f.d. soprum och tvättstuga – utropspris 6.2 miljoner.
