Nominell ränta: definition, betydelse och förklaring

När du investerar pengar på ett räntebärande konto förväntar du dig att värdet av dina pengar ökar med tiden. En sådan ökning beror på två faktorer: räntan som betalas på ditt sparkonto och den totala inflationstakten. När du kombinerar dessa två faktorer får vi den verkliga räntan – realränta.

Den nominella räntan är den annonserade räntan på ett räntebärande konto. Till exempel, om en erbjuder en sparränta på 2 % per år är 2 % den nominella räntan. Men det betyder inte att värdet av sina pengar det vill säga pengarnas köpkraft har ökat med 2 % i slutet av en ränteperiod.

Varför är det? Värdet av pengarna förändras av inflationstakten, det är i många fall en viktigare faktor än räntan på sparkontot. För att isolera den ränta som är knuten till det specifika kontot måste vi beräkna vad som kallas den reala räntan.

Riksbanken bestämmer de korta nominella räntorna. Detta är deras primära mekanism för att påverka penningpolitiken. Den kortfristiga nominella räntan representerar den ränta med vilken riksbanken lånar ut pengar bankerna, som i sin tur lånar ut pengar till konsumenter till högre räntor (vilket är hur de gör sin vinst).

När den nominella räntan är låg ökar företagen sina investeringen traditionellt eftersom de kan låna billigare om de betalar en lägre ränta. Finanskris, tekniska framsteg och nu pandemin har pressat ner inflationstakten och den nominella räntan.

Skillnaden mellan reala och nominella räntor kan representeras med Fisher-ekvationen.

Det börjar som: i ≈ r + π, där i är den nominella räntan, r är den reala räntan och π är inflationstakten.

Ekonomer manipulerar denna ekvation för att läsa: 1 + i = (1 + r) (1 + π)

Det kräver en matematisk process i flera steg för att härleda en av dessa ekvationer från den andra, men båda representerar utan tvekan förhållandet mellan en realränta, en nominell ränta och inflationstakten.

När man förutsäger framtida ekonomisk tillväxt ersätter ekonomer ofta inflationstakten med den förväntade inflationstakten (representerad av e). Inflationsförväntningarna hos ekonomer, allmänhet och prognosmakare är inte alltid korrekt, och det finns därför alltid en osäkerhet med antaganden om framtida inflation.

Detta leder till Fisher effekten, som består av två påståenden:

1. En ökning av den förväntade inflationen driver upp den nominella räntan

2. Att redovisa sådan inflation lämnar den förväntade reala räntan oförändrad.

Den reala räntan är den räntesats som betalas till en investerare, minus inflation. Naturlig inflation i ekonomin kommer att påverka alla räntebärande konton, inte bara den du ser ett tillägg för. Låt oss till exempel säga att du investerar dina pengar på det ovannämnda sparkontot som lovar 4% avkastning. Men låt oss också säga att inflationen är 3%. Det innebär att den faktiska räntan på kontot blir är 1%, inte 4%.

Detta innebär att om du placerade 1000 kronor på ett sådant sparkonto, skulle du få 40 kronor i slutet av din första ränteperiod (det belopp som genereras av fyra procents ränta). Den verkliga avkastningen blev 10 kronor och de återstående 30 kronorna åts upp av inflationen.

Nominella räntor kan vara svåra att jämföra eftersom sammansatt ränta beror på längden på varje sammansättningsperiod. Så här fungerar det i verkliga termer:
Låt oss säga att du försöker välja mellan två räntebärande konton som båda erbjuder en nominell ränta på 10%. PÅ det första kontot beräknas räntan årligen (en gång per år), medan det andra kontot betalar ut räntan kvartalsvis (fyra gånger per år).

Om du sätter in 1000 kronor på det första kontot kommer du att få 100 kronor i ränta vid slutet av året. Detta beror på att den har en sammansättningsperiod per år och det garanterar en räntesats på 10 procent under den perioden.

Om sätter in pengarna på det andra kontot betalar det 103,80 kronor i ränta vid slutet av året. Varför blir summan högre? På grund av dess större antal perioder under ett kalenderår. Det andra kontot får en räntebetalning fyra gånger under året, och varje gång det gör det, betalar det 2,5 procent av beloppet på ditt konto. Detta kallas för ränta på ränta effekten.

Real avkastning

Båda dessa hypotetiska konton hävdar båda att de erbjuder en nominell ränta på 10%, men den ena ger en högre realavkastning än den andra. Lyckligtvis finns det ett nyckeltal för att snabbt jämföra de två kontona utan att kunden behöver göra beräkningar. Det nyckeltalet är den effektiva årliga räntan.

Den effektiva årliga räntan representerar en nominell ränta som en årlig sammansatt ränta. Detta eliminerar förvirringen om antalet perioder kopplade till en utannonserad nominell ränta. Sanningen är att banker kan vilseleda kunder genom att annonsera konton med högre räntor men mycket långa bindningstider.

föra ränta på lån och investeringskonton kan vara svårt. Men genom att förstå skillnaden mellan en nominell ränta, en real ränta och en effektiv ränta kan konsumenterna göra informerade val och därmed välja ett konto med en faktisk ränta som är värd att investera.